Page 12 - 084888_Unga superhjaltar_Norrsken_Ljus mot morker_FLIP PDF
P. 12

 – Hallå! ropar jag.
Han ser sig om över axeln ett par gånger. Samtidigt skyndar han sig över klipporna. Han rör sig överraskande lätt och snabbt. Inte ens jag kan gå så fort över de vassa stenblocken. Och jag har ändå sprungit runt här sedan jag var liten.
Ändå försöker jag följa efter. Ett par gånger håller jag på att ramla, för jag försöker titta på honom hela tiden. Ibland måste jag titta ner för att inte trampa fel. Eller blinka. Då är det som om han plötsligt försvinner, och sedan dyker han upp en bit längre fram.
Och så är han borta.
Jag tittar mig omkring, men ser honom ingenstans. Det finns bara hus i olika färger, klippor och brunt gräs. Och så havet. Havet
10





























































































   10   11   12   13   14